Det finns få offentliga konstverk i Sverige som gestaltar funktionsnedsättning, trots att andelen av medborgare, som levermed en funktionsnedsättning utgör hela 36% av befolkningen.[1] Det är problematiskt av flera skäl: dels kan dessa grupper inte spegla sig själva, dels påminns inte funktionsdugliga om att det finns människor med funktionsnedsättningar.[2]
Varför saknas dessa perspektiv?
Konst som skapas utgår från konstnärens egna erfarenheter och intressen. Om de här synvinklarna fattas beror det rimligtvis på att det inte finns så många ”funkiskonstnärer”. Tittar vi på den ekonomiskt utsatta situation som båda dessa grupper befinner sig i kan vi finna svar. Medianlönen för heltidsarbetande konstnärer är 13 000 kr före skatt, många arbetar mer än 40-timmars veckor.[3] Majoriteten funktionsnedsatta kan inte arbeta heltid, därtill har de fler utgifter för läkemedel etc.[4] Att vara konstnär och funkis är helt enkelt en ekonomisk ekvation som inte går ihop.
Professorn och statsvetaren Sofia Näsström menar, att man kan mäta hur demokratiskt ett land är utifrån människors delaktighet.[5] Skisserar vi problemet ovan ser vi tydligt den svenska demokratins gränser. Konsten och dess utövare prioriteras inte och funktionsnedsatta har i praktiken inte samma möjlighet att bidra till svenskt konstliv, vilket leder till mindre delaktighet och en sämre demokrati.
Kilder
[1] Funka, ”Statistik kring tillgänglighet”, https://www.funka.com/funka–tillg%C3%A4nglighet/statistik/, (Hämtad 21/3 2024)
[2] Sveriges radio P4 Kronoberg, ”Funktionsvarierade syns inte i konsten- behöver speglas”, Cecilia Ekströmer, https://sverigesradio.se/artikel/funkiskonsten-ekar-tomt-vill-ha-en-rullator-pa-torget, 7/2 2024, (Hämtad 16/3 2024)
[3] Stasinski, Robert, Konstnären. nr: 3 2023, s. 4 & Lago, Anders & Petersson, Markus, Svenska Dagbladet, “Stoppa fattigdomen hos funktionsnedsatta”, 31/7 2021, (Hämtad 20/3 2024)
[4] Myndigheten för delaktighet, ”Statistik om personer med funktionsnedsättning”, https://www.mfd.se/uppfoljning-och-statistik/statistik-om-personer-med-funktionsnedsattning/, 12/9 2022, (Hämtad 16/3 2024) & Funktionsrätt Sverige, ”Remissvar Grundpension-några avslutande frågor (SOU 2020:32)”, https://www.regeringen.se/contentassets/44963114180d4b5e8b1420b2baab30cb/funktionsratt-sverige.pdf 16/10 2010, (Hämtad 21/2 2024)
[5] Thomas Östlund, Studiefrämjandet, Cirkeln. Folkbildning och kultur, ”Sofia vrider och vänder på demokratin”, s. 17–19
För vidare läsning:
https://www.funkibator.se/rapporter
https://nordicwelfare.org/nyheter/konstnarer-med-funktionsnedsattning-kan-fornya-konsten/
https://data.riksdagen.se/fil/267eb83f-9468-4f1f-8f70-ceb3759621b0
Fakta
Indlægget er udvalgt af Formkrafts redaktionsråd efter et open call, der blev udgivet i Formkraft og udsendt til studerende på Danmarks designskoler og universiteter. Forslag blev desuden indsendt af Formkrafts nordiske og internationale læsere.
Relateret læsning
Inkluderende design: Er der en opskrift?
Hvordan kan design være inkluderende i praksis? Er inkluderende design synonymt med »design for alle«?
Universelt design med kunstneriske kvaliteter
Når designere og arkitekter indretter vores samfund, er universelt design det nøglebegreb, der udvider elastikken i “one size” til at passe alle brugernes mangfoldighed af størrelser, funktionsniveauer og behov. Universelt design er et princip om at rumme alle. Men hvordan rummes universelt design i kunstneriske projekter?
Det handler om værdighed
Man behøver bare at gå ind i en tøjbutik for at konstatere, at universelt design – design som indtænker menneskers forskellighed og forskellige behov – stadig er en lysende utopi, som vi er langt fra at realisere bare delvist. Kun et snævert udsnit af menneskeheden passer umiddelbart i de standardiserede tøjstørrelser; vi er næsten alle for høje, for lave, for brede eller for smalle, for skrutryggede eller for ’bemavede’.
